En viss man

En viss man, en tämligen känd man, sa för 2000 år sedan, att himmelriket är nära. Vad menade han med det? Att det står i en tetraförpackning i kylskåpet eller finns det att köpa i snabbkassan på Ica? Eller är det Blocket som gäller kanske?

Förvirringen är total för 2000 år senare är ju allt tillgängligt. Ett litet klick på skärmen och Postnord gör sig redo. Att schabbla bort allting. Är det det vi människor håller på att göra? Missa målet och gå miste om självaste himlen. Det får inte hända, det får inte hända! Jag skriker, vakna!

Att himmelriket är nära betyder att vi har det inom oss. Nära, men ändå så långt borta kan det tyckas.

Det lilla grynet av himmelsk manna är oss givet sedan tidernas begynnelse. Det är litet, men större än en yacht i Monacos hamn, större än drömvinsten på lotto, större än första steget på månen. För det är det lilla fröet som är upphovet till allt. Tillblivelse och skapande istället för förlust och destruktivitet. Men du väljer själv ifall du vill förkasta eller tillmötesgå.

När stormen dragit över ligger jag på landstingets gula filt och flämtar. Jag förlorade mycket när manin drog in. Hela huset brann med möbler och allt. Karl-Johanstolarna, funkisbyrån och kristallkronans prismor är sotigt svärtade.

Men trots att jag förlorade nästan allt så består den lilla bit av himmelriket som jag bär inom mig. Annars skulle jag inte ha kunnat skriva detta.

Dikt skriven: av Johanna Nisses

Stäng meny